Utdikningen av våtmarker för att öka produktionen i jord- och skogsbruket torde vara ett av de större ingreppen i svensk natur. Vilhelm Moberg ger i boken ”Din stund på jorden” en kort men mycket kärnfull beskrivning av hur han såg på resultatet.

”Jag gick längs Bjurbäcken, som fick sitt namn under den länge sedan förgångna tid, då bävern ännu byggde sina bon i strömmarna.
Under mina pojkår rann den fortfarande i stritt flöde och översvämmade slåttermaderna vårar och höstar. Den var rik på fisk. Nu fann jag maderna torrlagda och uppodlade och förvandlade till havreåkrar, och bäcken var utgrävd och i det närmaste uttorkad. 
Strömmens fåra låg blottad och bar sig fram som en orm av sten. Här fångade Sigfrid och jag mycken fisk, gäddor och lake. Men i de små pölar av stillastående och unket vatten som efter utgrävningen hade stannat kvar mellan stenarna, fanns det nu intet fiskliv mer. Jag såg inte en fena röra sig. Blåsilvrets skimrande hinna täckte vattenytan och utvisade, att det inte fanns något liv under den. Blåsilver ligger över vatten som locket över en likkista: Dödens lock var lagt över min barndoms bäck.”
Ur ”Din stund på jorden” av Vilhelm Moberg.

Myllrande våtmarker är i dag ett av de 16 miljömålen. Naturvårdsverket ger här en kort introduktion till våtmarkerna och på flera av länsstyrelsernas webbsidor finns beskrivningar av våtmarkerna och vad de betyder för landskapet och den biologiska mångfalden.